Just nu står jag i något mellan läge i vart jag vill och vad jag vill göra med mitt liv.

Jag känner sådan press på mig i skolan att bara tanken på den ger mig ångest. Där skulle jag bara vilja slänga in handuken och skita i det. Samtidigt är det bara 5 veckor kvar och jag har alltid älskat skolan, alltid gett mitt allt. Och det vill jag ju inte bara ge upp. Tar nya tag efter påsklovet, blir dock en hel j*vla plugg under det då jag har så äckligt mycket att göra...Men nog om det.

Det är dock här jag står och velar om hur jag egentligen vill göra. Mina drömmar har ALLTID varit att gå gymnasium och sedan plugga vidare yttligare på högskola. Men nu är jag inte så säker.

Det jag velar över är att jag vill lägga ALL min tid på saker jag faktiskt VILL. Och detta inkluderar inte längre skolan. Hur ska jag orka ta mig upp när jag inte längre finner någon drivkraft i det? Samtidigt funderar jag över; vad är det jag vill och hur ska det gå om jag inte lyckas? HUR ska jag lýckas? Misslyckas jag så finns det ju ingen back-up plan, ingen färdig skolgång eller något.

Alltså, det jag menar är att jag såklart ska gå ut 9an, men sen då? Jag kommer troligen in på gymnasiet jag sökt då jag har ett väldigt högt meritpoäng. Detta betyder att jag skulle få pendla fram och tillbaka till Västerås varje dag i tre yttligare år (pga att jag inte får något inackorderingstillägg och inte kan söka studentboende, lucky me). Detta är en tur på drygt en timme, enkelresa. "Jippie" tänker jag då, not.

Nej, detta är inget jag känner för. Men samtidigt känns det nödvändigt, nästan som ett måste. Och jag tror att det är där det blir jobbigt. Kravet.

Det jag hellre skulle vilja är att satsa helhjärtat på bloggen och hästar. Men för att kunna satsa på hästarna måste jag ha pengar. Pengar som jag inte har, så där skiter det sig direkt och jag har ingen direkt plan. Men det är så jag SKULLE VILJA göra. Men då är det ju så, ingen framtid och inga pengar. Skolan blir ett måste. Jag har egentligen inget val, bara visioner om hur jag SKULLE VILJA att jag kunde göra.

Tänk att få lägga all sin tid på någonting man verkligen ville. Slippa känna alla måsten och krav. Bara få köra sitt eget race. Men såklart är ingenting så enkelt..

Jag ska istället satsa mitt allt i skolan (av den ork jag har kvar), sedan ta sommarlov, bygga nya krafter och sedan igång med skola igen, på ett place jag aldrig vart förut, nya människor och ny skola. Kanske ger det mig nya krafter och nytt ork. Jag kan bara hoppas.